Nolhagas tapeter kom åter efter samtal på Mallorca!

Många reseskildringar under 1800-talet ger charmerande inblickar i småstadens liv och stadens omgivande natur tecknas ofta i entusiastiska ord. I Erik Tunelds geografi från år 1833 läser man om Nolhaga att det genom den täckaste belägenhet i en angenäm trakt liknar kungl. Lustslottet Haga och i Magnus Höijers Konungariket Sverige från åren 1872-1884 finner man att Nolhaga har präktiga trädgårdar med orangeri samt omgives av en ovanligt stor och vacker park, som genom Säveåns vatten blivit förskönad. Förtjänsten av Nolhagas omskrivna skönhet och trevnad säger litteratören F W Nyman 1862, får helt tillskrivas Claes Adelsköld, som 1877 förvärvade sitt barndomshem, det gamla Nolhaga och förvandlade det till en mönsteranläggning. Efter att ha ägt Nolhaga endast tio år sålde han det till den mycket förmögne göteborgaren Julius Lindström och köpekontraktet skrevs den 12 februari 1887. Julius Lindström var son till Erik Gustaf Lindström, som startade tobaksfabriken Brattberg och Lindström i Göteborg och som överlät företaget på sin son 1849.

Efter köpet av Nolhaga överflyttade Julius Lindström från sin fastighet vid Västra Hamngatan till den stora salongen i Nolhaga en svit värdefulla tapeter, som togs bort 1912 då Nolhaga åter bytte ägare och sedan dess förvarats i Stockholm men genom en sällsynt lycklig slump har de åter funnit sin plats i slottet.

En tjänsteman vid fastighetsförvaltningen i Alingsås sammanträffade för något år sedan på Mallorca med en annan svensk resenär. Efter de sedvanliga inledande turerna om väder och vind berättade tjänstemannen om sin stad och då sade den andre ” Ja, men vi har tapeter förvarade hemma i Stockholm som har tillhört Nolhaga Slott och min hustru bodde där som flicka!” – Museet i Alingsås fick så småningom rapport om detta och tapeterna besiktigades i Stockholm och befanns förnämliga, köpet gjordes upp och i dag finns tapeterna, konserverade av Thorbjörn Engblad i Alingsås åter på plats i Nolhaga.

Tapeterna är av ett alldeles särskilt slag s.k. pamorama-eller landskapstapeter och de kom från Frankrike, blev högsta mode i vårt land under Karl-Johans tiden ( 1810-1840 ) och finns idag bevarade i några svenska herrgårdar och borgarhem. Motiven var mycket stora och täckte ofta hela väggen. Det kunde fordras inemot ett par tusen klichéer för en enda av dessa tapeter. Färgerna var oftast grått eller sepiabrunt men en brokig färgskala förekom också. Papperet som användes var ark sammanklistrade till våder. På grund av det komplicerade framställningssättet blev tapeterna mycket dyrbara. Motiven i tapeterna var exotiska, romantiska och krigiska. Det var storslagna utsikter från fjärran länder, det var sagomotiv och stridsscener och det var grekiska fester. De främsta tapettillverkarna under den här tiden var Dufour & Leroy i Paris och Zuber i Elsass. ”Psychesviten” en av de tidigaste och mest uppmärksammade och den utfördes på Dufours fabrik i Paris redan 1814. Två exemplar av detta tryck är kända i vårt land. Det finns dock fler tapeter med grekisk-antika motiv, ” Grekiska fester” är en och den finns nu på Nolhaga. Den är tryckt på Dufours fabrik i Paris 1824 och föreställer olika grekiska fester. Det är olympiska spel och hyllningar till skalden Homeros och där finns också Vestas tempel – all hållet i vitt och ljusare och mörkare grått

På Julius Lindströms tid fanns dessa tapeter i den stora salongen men har nu i samband med renoveringen av slottets andra våning flyttats till det västra kabinettet, som förskönats med denna vackra tapet. Det lilla kabinettet har tack vare en donation från Alingsås Hjälpförening möblerats med gustavianska stolar och en soffa från Karl-Johanstiden.

Familjen Lindström bodde i många år på Nolhaga. Egendomen såldes först 1912 till en göteborgare H Sörensson, som i sin tur erbjöd Alingsås stad att köpa den för 250 000 kronor. När drätselkammaren sammanträdde den 1 mars 1921 behandlades Sörenssons erbjudande om förvärv av slottet och markområdet, som begränsas av Säveån, sjön Mjörn och norra sidan av Nolhagabergen. Stadsfullmäktige som sammanträdde 22 mars samma år, beslöt efter voterin(!)att köpa gamla Nolhaga för ett till 200 000 kronor nedprutat belopp. Vid voteringen röstade 23 ledamöter för och 3 emot köpet och idag kan vi vara tacksamma mot de framsynta och förutseende kommunalmän, som insåg värdet och betydelsen av Nolhaga som rekreationsområde för stadens invånare. Drätselkammaren påpekade också i sin skrivelse att Nolhaga var en synnerligen lämplig plats för större allmäna sammankomster och möten i det fria och det var också angeläget att staden ägde Nolhaga berg, som utgjorde ett ovärderligt inslag i landskapstavlan för att nu använda drätselkammarens egna ord. Man hade också avancerade planer på en flygplats och flyghamn nära Mjörn och den utmärkta badstranden vid Mjörn var man mycket angelägen och ivrig att få i kommunens ägo till glädje och nytta för alingsåsborna. Så långt kommunalmännens syn på Nolhaga! Nolhaga har sedan det kom i stadens ägo fått tjänstgöra som skola, pensionat, flyktingläger och nödbostäder och som skola ännu en gång men då i Älvsborgs läns landstings regi.

Idag är det kulturnämnden som sedan ett par år förvaltar Nolhaga. Avsikten är , som tidigare redogjorts för i olika sammanhang att ha slottet som en mötesplats för olika slag av kulturella verksamheter. Redan har utställningar, konserter, föreläsningar, sammankomster och teater prövats där och mötts av stort intresse från publikens sida. Det ger stimulans till fortsatt och utbyggd verksamhet och natuligtvis är det kultutnämndens förhoppning att Nolhaga skall bli den naturliga träffpunkt och samlingsplats man tänkt sig. På Nolhaga skall man inte bara bjudas konst, musik, teater man skall också kunna ha åsiktsbrytningar. Nolhaga har alla förutsåttningar att bli en samlingsplats för kulturella verksamheter i vidaste bemärkelse ! Förtjänsten av Nolhagas skönhet och trevnad för att åter knyta an till F WNyman skall i framtiden helt tillskrivas alla som medverkar i aktiviteterna.

Per Henrik Rosenström

Alingsås Tidning 19721204