Vid Nyebro gick stadsgränsen...

Alingsås läge på en halvö med Säveån norr om och Lillån söder om stadsbebyggelsen fodrar broförbindelse till områdena norr och söder om staden.

De äldsta broförbindelserna är Gasverksbron och Nolbybron. Den förra bron var den viktiga förbindelsen över Lillån mot Göteborgsvägen. Den har haft flera namn. I äldsta tider kallades den Västra bron eller Järnbron. Det senare namnet hänger samman med bodarna för de järnvaror, som Alingsåsbor för mycket länge sedan förde med sig från färder i Bergslagen.

Den andra bron var en viktig förbindelselänk för byborna i Nolby till landsförsamlingens kyrka och stadsbebyggelsen. Ytterligare en broförbindelse är den vid Nyebrogatan över Säveån. Den kom relativt sent under 1700-talet. Den byggdes på Jonas Alströmer initiativ 1755 för att man på ett lätt och behändigt sätt skulle kunna nå markerna norr om staden. Denna bro fick för enkelhetens skull namnet Nyebro. Den har någon tid även hetat Hagabron.

Här vid Nyebro tog staden slut. På norra sidan av Säveån vidtog öppna marker med åkerholmar och någon enstaka byggnad utmed den gamla vägen mot Brobacka. Ännu så sent som 1933, när Oscar Blad flygfotograferade Alingsås, slutade staden vid Säveån. Utanför Hagaplan låg Nolhagas öppna gärden och mot höger mot vägen till Rödene höjde sig bergknallarna kransade av lövdungar.

Hade man väl passerat Nyebro eller Hagabron fanns för ett lertag på vänster sida. Här hämtade stadens krukmakare lera för sin tillverkning. Helt nära lertaget låg en liten stuga kallad lertäppan eller "Kryparns". Och strax bortom låg Tjuvanäbbet eller Hökanäbbet. Några vill kalla vägkorsningen vid Lertäppan, Tjuvnäbbet eller Hökanäbbet. Andra påstår med bestämdhet att Hökanäbbet är den kulle strax norr om vägkorsningen som skjuter ut som en udde och tvingar vägen att göra en sväng mot norr, innan den löper vidare bort över markerna mot Fjällsjön. Hur som helst vara denna vägkorsningen en samlingsplats för stadsbor och Nolhagabor och skådeplatsen för många slagsmål, där snusdosorna kom väl till pass, när man vevade på med armarna mot sin antagonist. Namnet Tjuvnäbbet tror man vara en förvrängning av kivenäbb i betydelsen skansverk av trä och i så fall skulle denna plats vara ett minne från den tiden på 1500-talet, när danskarna drev omkring i trakterna på sina härjningståg.

Platsen har också blivit känd genom en historia om den något överförfriskade lantbon, som förpassades ut ut staden av polismakten. Väl på benen och väl utanför staden vände han sig med knuten näve i luften in mot staden och med vrede i rösten skrek han Vår Herre ondgjorde sig över Sodom och Gomorra för deras syndiga liv. Men hade han fått se Alingsås hade han illvrålat.

I våra dagar är områdena utanför vägkorsningen vid Lertäppan tätt bebyggda och en mängd industrier har vuxit fram här under de senaste decennierna. En av dessa var Svenska Suchard AB, som grundades 1919 under namnet AB Nordiska Chokladfabriken. Två alingsåsare Karlborg och Magnusson, startade företaget i lokaler på Plangatan, men vid mitten av 1930-talet inleddes ett tekniskt samarbete med schweiziska Suchard-koncernen, som bland annat resulterade i nya lokaler i anslutning till de ekonomibyggnader, som tillhört Nolhaga egendom. Norr om Suchardfabriken, som hyst så många skilda industrier genom åren, växte Fodervävnaders gula tegelkomplex fram under 1930-talet. Den nya fabriken byggdes 1935 och låg då i Alingsås landsförsamling,

Bortom Fodervävnaders fabrik började man i början av 1960 att uppföra en länga av enplanshus innehållande nya lokaler för småföretagare och hantverkare. Det var FABS, som startade denna byggnation och som i mitten av 1960-talet hade fyllt hela området norr om Kungälvsvägen med femton enplanshus för småindustrier av mycket skiftande slag.

Bortom småindustriområdet ligger Bolltorps ägor. En gång i tiden var Bolltorp en utgård under Nolhaga. När Claes Adelskölds far ägde Nolhaga på 1820-talet, såldes Bolltorp till garvaren Carl Lindqvist, som ägde den intill sin död 1834, varefter den övertogs av sonen Carl vars änka gifte om sig med lantbrukaren Gustaf Nåyman. I december 1879 gick gården på auktion. Till gården hörde också en ben- och vadmalsstamp, en såg med kantverk och spånhyvel och nyttjanderätten till vattnet från fyra, på Bolltorps skogsmark belägna sjöar, för att driva stampverken.

Gustaf Nåyman var född i Harlösa i Skåne och flyttade till Västergötland 1851 och var bland annat förvaltare på Djupsås i Skaraborgs län. År 1858 flyttade han till Bolltorp, som då ägdes av änkefrun Fredrika Lindqvist. Han gifte sig med änkan och blev ägare till Bolltorp, som under hans tid förbättrades i flera avseenden bland annat genom köp av stampverken. Gustaf Nåyman var en glad garcon, gästfri och öppen och hade förmågan att dela med sig till andra. Under hans tid var Bolltorp den enda gården i trakten dit traktens ungdomar kunde fröjda sig kring midsommarstången. Alla ägde fritt tillträde till gården för att under några korta midsommardagar få njuta av sommaren och lantlivets behag.

Per Henrik Rosenström

Alingsås Tidning 19801121