Bälinge torg - en träffpunkt

Bälinge torg kallas än i dag platsen vid Kungsgatans och Nygatans korsning. Här samlades förr Bälinge-bönderna vid torgdagar och andra stadsbesök och språkade om händelser och berättade historier om grannar, utsocknes och stadsbor och skrävlade inför varandra om allsköns bedrifter.

På trappan till sin speceriaffär vid Bälinge torg stod Kalle med tummarna innanför västen och lyssnade. Han hade fått sitt namn "Kalle på trappan" av stadsborna på grund av sin vana att tillbringa långa stunder på trappan till sin affär, språkandes med förbipasserande. Han och sta´ns andra specerihandlare hade ofta en stor krets av kunder från landsbygden, som de köpte eller bytte varor med. Ofta avslutades affären med ett glas av det billiga vinet och ibland också en cigarr til det. Steg man in i den gamla speceriaffären mötte en doft av tobak, sill, kryddor, kaffe, gammal ost och fotogen. På golvet stod öppnade säckar med havregryn, ärtor, kaffe och risgryn, och i taket hängde fotogenlampor, stövlar av läder och tofflor av trä.

Lena torg
Fortsätter vi vår vandring österut på Kungsgatan når man snart fram till Östra Ringgatan och Järtas park, som förr kallades Lena torg därför att Lena-borna samlades där och språkades vid sina stadsresor liksom Bälinge-borna vid Bälinge torg.

I södra hörnet vid Kungsgatan och Östra Ringgatan låg gamla "Ekens" - en gästgivaregård, som drevs av krögare Ek i slutet av 1800-talet. Gården uppfördes någon gång vid 1700-talets slut men har byggts om vid ett par tillfällen under 1800-talet och har så sent som förra året fått en välbehövlig renovering och ommålning. Krögare Ek eller Eken, som han allmänt kallades, hade värdshus här, och markandsbesökare och andra resenärer, som färdades från Borås och Skara, tog gärna in hos honom. Inne på gården fanns en spaljéberså, där Eken och hans närmaste vänner under ljumma sommarkvällar njöt ett glas eller två och dryftade tidens händelser.

"Grön" donation
På andra sidan gatan ligger Järtas park, som fått sitt namn efter hovrättsrådet Fredrik Järta, avliden 1882 i Alingsås. Han donerade parken till sta´n på det villkoret att den inte fick bebyggas utan alltid vara ett grönområde. Före parkens tillkomst var här markandsplats, använd också som plan för idrottstävlingar, och strax intill låg den gamla repslagarebanan. I dag står i den lilla planteringen en bronsskulptur av göteborgskonstnären Åke Thornblad, som han kallar "Lekande barn" och den är inköpt av kulturnämnden 1966.

På den norra sidan av parken i det stora tvåvåningshuset av trä låg den gamla flickskolan under åren 1894 - 1905 och den förestods av fröken Louise Lindstedt. Man kan säga att den hade sitt ursprung i fröken Louise Forsells flickskola, som låg vid Västra Ringgatan nära Gasverksbron. Östra Ringgatan utgjorde sta´ns gräns mot öster och vandrar man den norrut går man förbi en annan liten fin 1800-talsgård, den Broddska, i hörnet av Drottninggatan.

Man hade förr ett stort intresse för att hela sta´n skulle ge ett vackert och välvårdat intryck och några tomter fick inte ligga obebyggda - man strävade efter att skapa slutna kvarter och vackra gatuperspektiv. De tomter, som var anlagda till trädgårdar, fick naturligtvis ligga obebyggda under förutsättning, att där växte frukträd och att de omgavs med ett målat staket. Hela sta´n skulle se prydlig ut - ingenting fick ge intryck av planlös tillkomst - och varje tomt skulle bidra till stadens skönhet och prydnad.

Skarpa Nord
Skarpa Nord kallade man hörnhuset Östra och Norra Ringggatan. Det tämligen stora trähuset i två våningar låg utsatt för de skarpa nordanvindarna, som blåste över markerna från Nolby och Rödene. I det huset hade Betty Beckman en gång sin flickskola, men på 1800-talet var det i bottenvåningen en tvårumslägenhet och två enrumslägenheter med gemensamt kök och öppen spis, där var och en rådde om sin särskilda eldhärd. På gården hade man potatisland och gödselstad och använt vatten fick man släppa ut i rännstenen, men endast mellan kl elva på kvällen och fem på morgonen.

I Norra Ringgatans allé motionerade brunnsgästerna och för den mindre motionslystna fanns långa bänkar utplacerade. Från Skarpa Nord såg man Landskyrkan, skolan och vägen över åsen mot Rödene.

Frikostig
Vi vandrar vidare Norra Ringgatan österut till Lendahlsgatan som fått namnet efter fabrikören Sven Lendahl, frikostig donator till kyrkans ombyggnad på 1780-talet. I en rapport om Alingsås manufakturverk från 1757 nämner man "Lendahls halvsidenfabrik" bland de verkstäder, som drevs mer i privat regi och följaktligen inte var direkt knytna till manufakturverket. Sven Lendahl blev en förmögen man, ägde två fastigheter på Drottninggatan och hela det kvarter där Sparbanken är beläget idag. Det är möjligt att han även ägde mark i Stockslycke eftersom man sedan gammalt kallade en byväg där för "Lendahls gata".

Stockslycke by
Fortsätter man Lendahlsgatan söderut går man på marker, som förr låg utanför sta´n. Här var stora åkergärden som i söder gränsade till Stockslycke bys ägor. Ser man kartan över Alingsås, som ritades på 1700-talet, talar den om att prästgården och byn Holmens ägor låg här. Lendahlsgatan är en gata med väl tilltagen bredd. Trähusen på ömse sidor om gatan, beskuggas av träden, byggdes vid vårt sekels början. Det var just dessa kvarter som tillkom vid den stadsplan, som antogs 1911 och med en gång gjorde sta´n betydligt större och rymligare än den gamla stadsplanen från 1876. Lendahlsgatan passerar järnvägen och byter sedan namn till Stampgatan.

Redan i ett brev från 1625 underskrivet av Gustaf II Adolf talas om alingsåsbornas rätt att få bygga tullkvarn i Gärdska ström vid nuvarande Stampen. Men kvarnen kom inte att byggas då utan senare. Sta´n återkommer i en skrivelse någon gång på 1630-talet med en påminnelse till "Svea rikes regerande råd" om lämpligheten att bygga vattenkvarnen vid Gärdska ström.

Klädesstamp
Men varför heter området Stampen? Helt enkelt därför att Jonas Alströmer anlade en klädesstamp här vid vattenfallet i Gärdska ström. Den verkstaden tillhörde även manufaktursociteten och i närheten av den hade Peter Wirgman sin metallfabrik på 1700-talet. Vid Linnés besök i Alingsås 1746 var Wirgmans fabrik helt ny och sysselsatte två gesäller och två lörogossar med tillverkning av knappar, lås och ett slags "guldförnissa". Vid Jonas Alströmers bortgång 1761 sysselsattes sex verkmästare och fyra gesäller, men 1788 efter Wirgmans död lades metallfabriken ner.

För en flanör är Stampen inte bara en historisk stadsdel, den har en intimare atmosfär än andra delar av sta´n, den är full av överraskningar och charmerande idyller kring de hus och gårdar, som grupperar sig från järnvägen ner mot vattenfallet i Gärdska ström. Låt oss gärna stanna här vid Stampens kvarn för denna gång och fortsätta flanerandet tillbaks mot centrum en annan gång.

Per Henrik Rosenström

Alingsås Tidning 19730115