Många ägare till Ängabo gård

Strax söder om Stockslycke ligger Ängabo gård nära vägen mot Borås. Den har mycket gamla anor och nämns redan 1546 som ett skattehemman. Då skrivs gårdsnamnen Engebo eller Engiebo.

En av de tidigare ägarna lät tala om sig. Det var kyrkoheden i Alingsås, Ericus Olai, som fick Ängabo i förläning 1569 av hertig Karl, sedemera Karl IX. Det innebar att han fick gården som förbättring på sin lön och dessutom två års frihet från gården, det vill säga skattefrihet. Han påstod sig vara ägare också till Torsö i sjön Mjörn och till Stockslycke Skattegården.

När Älvsborgs lösen skulle betalas till Danmark för att Sverige skulle få tillbaka Älvsborgs fästning, som gått förlorat i kriget 1563, visade det sig vid skatteuppbörden att Ericus Olai var socknens rikaste karl och den förmögnaste bland många präster. Skatten till Älvborgs lösen utgick nämligen med 1/10 av vars och ens förmögenhet och Ericus Olai betalade inte mindre än 10 lod silver och 65 daler i penningar i skatt. På varje daler gick det fyra svenska mark. För Ericus Olai betydde det det att han betalade 269 mark i skatt, medan andra bönder i gransskapet erlade tre till åtta mark.

Denne förmögne präst gick ur tiden 1603 och begrvdes i Landskyrkan. Senare ägare till Ängabo är sonen Olaus Erici och sonsonen Ericis Aling (död 1686). Gården ägdes av ännu en präst, naämlgen Anders Sylvander, som tillsammans med sin hustru stod som ägare bland annat till del i Ängabo under årer 1802-1812.

Bland alla senare ägare till Ängabo lät kronofogden Magnus Rabe tala om sig genom en dramatisk och tragisk händelse. När landshövdingen Sandelhjelm var på besök i Alingsås i september 1830 skulle även födgeriets kassa inventeras. Men det fanns en brist i kassan, som endast Rabe kände till. Med anledningen av landshövdingens besök ordnades en fest i Plantaget på kvällen. Hit var även Rabe inbjuden. Men han infann sig inte varför bud skickades till Ängabo att han skulle komma till Plantaget. Men han vägrade att träffa sin överordnade. I stället valde han den förtvivlade och förhastade utvägen att gå upp på sitt rum och skjuta sig. Följande morgon anlände med posten ett brev från Rabes bror, innehållande kontanter att täcka kassabristen.

Under 1800-talet hade Ängabo en lång rad ägare såsom löjtnant af Sandeberg, Carl Johan Reenstjerna (död på Ängabo 1823), hemmanägarna Andreas Nilsson och Johannes Nilsson i Skaftared, handlaren Carl Johansson och Carl Gabriel Adelsköld. Den senare sålde gården till grosshandlare C W Hellström i Göteborg, som i sin tur sålde till professor Carl Nycander i Göteborg. År 1896 köpte P B Paulsson i Göteborg Ängabo av Nycander.

Man kan säga att Ängabo har två manbyggnader. Dels det äldre 1700-talshuset av trä, dels det betydligt yngre reverterade Villa Ängabo, som Carl Gabriet Adelsköld lät bygga 1890. Han var yngste bror till Claes Adelskiöld, byggherre till slott 1879-1880 och ägde Ängabo under några år. Ängabo gård omfattade 100 tunnland. Den största delen, 90 tunnland, var skog och resten, 20 tunnland, var åker och äng på ömse sidor om landsvägen. Det gulmålade boningshuset låg på norra och den rödmålade längan med arbetarbostäder låg på södra sidan om vägen. Boningshuset var ett 1700-talshus medan arbetarbostaden och ekonomibyggnaderna uppfördes 1890. Det fanns plats för fyra hästar och 18 nötkreatur. Lantbrukare Gunnar och Greta Olsson förvärvade Ängabo 1942.

Britta Håkansson på Kullabo har barndomsminnen av pastor Paulssons fina häst och vagn på Ängabo. I hennes barndomsögon framstod häst och vagn som ett skimrande stiligt ekipage. Vagnen var gulmålad, berättar hon, och hästens blanka länd lyste gul och sittdynornas tyg i vagnen var gul- och rödrutigt. Ett ståtligt ekipage var det säkerligen när det svängde ut på vägen för en stadsresa.

Per Henrik Rosenström

Alingsås Tidning 19911230