På den västra stranden av sjön Gärdsken låg Prästeryd, en gård med gamla anor liksom Ängabo. Den nämns i jordeboken 1550 som ett kronobygge. Namnets senare del "-ryd" betyder röjd mark eller odling och namnets förra förra del behöver kanske ingen närmare förklaring.
Alingsåsskildraren Fridolf Wilhem Nyman (1843-1907) har en särklid plats i sitt hjärta för Prästeryd. Så här skriver han: Bland egendomarna i stadens omedelbara närhet är Prästeryd genom sitt förtjusande läge vid Gärdskens strand, sina björkdungar och parkanläggingar, grottor och bersåer kanske den som näst Nolhaga mest slår an på den besökande främlingen. Och Nyman fortsätter: Boningshuset, vitmålat och skuggat av spalierer, ligger mitt framför den vackra, men genom alltför rikt lövverk något dystra parken. Prästeryd gård hade tveklöst ett utsökt läge i sluttningen ner mot sjön. Från boningshuset hade man en betagande utsikt över sjöns vatten över till andra stranden med Härsberget i fonden och de öppna, ljusa markerna nedanför.
För mycket länge sedan, när Alingsås stad var mycket ung, försökte alingsåsborna på alla sätt att utvidga sina marker. Prästeryd och Varsjökärr önskade man få lagda under staden och det lyckades så småningom. Efter många och långa skrivelser till statsmakterna och uppvaktningar hos landshövdingen beslöt Kung Maj:t 1868 att såväl Prästryd som Varsjökärr skulle läggas under staden och nyttjas som mulbete. Någon skatt för dessa hemman skulle inte utgå.
När manufakturtiden var förbi 1767 och Alingsås skulle återfå status som stad uppstod stor förvirring bland nytillträdda rådmän och borgmästare beträffade stadens donationsjordar, Borgmästaren hävdade med kraft att den kronojord, som donerats till staden en gång, aldrig kunde bli privategendom. Rådmännen var av motsatt uppfattning. Striden dem emellan slutade med seger för borgmästaren 1782. Det innebar att lagfart skulle vägras på köp av donationsjord. Men när nästa borgmästare tillträdde sin tjänst 1791 var en av hans första uppgifter att häva sin företrädares beslut. Den donerade jorden skull åter få säljas, skiftas och förpantas till enskilda personer. På så sätt kom donationsjorden Prästeryd att tillhöra baron Ollenberg, en släkting till familjen Alströmer.
Under 1800-talets förra hälft ägdes Prästeryd av bland andra garverifabrikanterna Sven Nattsén och Jonas Wilhem Nyman (död 1875). Den senare var far till Fredrik Wilhem Nyman, som berättade att det var under hans fars tid som alla vackra björkar planterades framför boningshuset, och han talar också om det givande fisket i sjön Gärdsken. En morgon, berättar Nyman, fick fadern vid notdragning i sjön under lektiden i maj inte mindre än tre hästlass med braxen! Detta var på 1850-talet.
Kapten Harald Reenstjerna var nästa ägare till gården och han byggde till och om boningshuset. Han efterträddes av grosshandlare Wetterling, som anlade den vackra parken och förskönade trädgården med blomsterland. Sedan hans änka bebott gården gården en tid övertogs egendomen av "patron" Trouve. Och då är vi framme vid sekelskiftet 1900.
År 1912 köpte Alingsås Bomullsväfveri Prästeryd av Alingsås Sparbank för att bygga nya arbetarbostäder där och långt senare, när Alingsås stad köpte Östlyckan 1955 för bostadsändamål, förhörde sig väveriet hos staden om tillstånd att bygga 23 enfamiljsvillor för personalen vid Gärdskenfabriken. Området, som exploaterades, omfattade knappt 40 000 kvm och låg mellan Prästeryds gård och sjöstranden. Egnahemsvillorna ligger i dag på ömse sidor om Victor Hillsvägen.
Många alingsåsbor känner kakelugnsmakaren Lars Bernhardsson. Han bor i en torpstuga strax bakom Tuvegården. Han är född i stugan och har levt där hela sitt liv. Den torptugan hörde till Prästeryds egendom och lär vara byggd omkring 1715-1720, berättar Lars, när jag besöker honom i hans varma och trivsamma stuga. Om den uppgiften är riktig skulle Lars bo i ett av våra allra äldsta hus i staden. Stugan står som ett viktigt dokument från en svunnen tid, när gårdarna med sina torpstugor låg runt sjön Gärdsken. Den stugan får bara inte försvinna. Den får inte rivas.
I Lars sällskap vandrar jag utmed sjöstranden och får den gamla vägen beskriven och utpekad för mig. Den gick nära sjöstranden och svängde så sakta upp mot Torvmossen. Den passerade bäcken och följde bergknallarnas kanter upp mot det område där barnhemmet Barnabo låg, det som brann ner 1942. När vi kommit till halva backen stannar Lars och säger. "Här just här, låg ladugården och uthusen till Prästeryd gård och därinne", säger han, och pekar bort mot villaområdet ovanför Victor Hillvägen, "där låg det gamla boningshuset, det som revs omkring 1955". Vi går tillbaka till sjön. På vänster sida låg "fanjunkarens" hus, berättar Lars. Huset finns kvar ännu, men nu med ny utvändig panel. I det gamla huset bodde "fanjunkarna" själv, det vill säga polisen Winquist. Det var han som dirigerade trafiken i stan med eleganta och bestämda armrörelser. Och så fortsätter vi fram till sjön och går förbi det hus där fröknarna Holst hade affär och senare Harald Rödholm.
Järnhandlare Hjelmquist hade sitt sommarhus Tuvebo strax bakom nuvarande Tuvegården. I trädgården fanns en lekstuga, som Hjelmquist köpt av borgmästare J O Bergmark. Han hade haft den stående i borgmästarträdgården vid Rådhuset.
Edward Wemyss på Stockslycke hade skogsmarker på ömse sidor om sjön. Britta Håkansson på Kullabo, som är född Hjelmquist, berättar när jag och Eric Andersson besöker henne i den fina gästgivargården, att hennes pappa köpte skog av av Wemyss vid tre tillfällen. På den tiden gick det enkelt till, berättar Britta. De båda männen gick ut i skogsmarkerna, försedda med ett par käppar, och med dem markerades hur stor skogslott Hjelmquist önskade sig. Och så var det avklarat! Köpeskillingen blev man alltid överens om.
Hon berättar också om familjens badhus vid stranden nedanför Tuvebo och nämner att såväl familjen Wemyss och andra hade sina egna badhus vid Gärdsken. Det stora kallbadhuset nedanför nuvarande Gerdskenvallen byggdes 1934, men revs bit för bit under 1960-talet.
Innan Lars Bernhardsson och jag skiljs vid Prästerydsvägen hinner historierna bli många om Prästeryd och om alla som bott och verkat där. Han kan sitt Prästeryd, den gode Lars.
Per Henrik Rosenström
Alingsås Tidning 19920103
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar