Mariedal - en stadsdel med alingsåshistoria

Det finns tre gårdar i Alingsås, som alla bär namn efter sina ägares hustrur. Österut vid E 2o låg Kristineholm, ett ståtligt trähus tyvärr rivet för några år sedan. Det byggdes 1859 av spannmålshandlaren och krögaren Nils Sandberg. Ett pampigt trähus var det med en magnifik veranda och namnet Kristineholm fick gården efter hustrun Kristina.

Västerut ligger Charlottenberg också den utmed väg E 20 och nära Swedenborgsgatan. Gården fick sitt namn efter hustrun till handelsmannen och krögaren Sven Ahlrot. Hennes namn var Charlotta. Mitt emellan dessa gårdar ligger Mariedal, som fick sitt namn efter Maria Nattsén, hustrun till garvaren Sven Nattsén.

Mariedal hette för länge sedan Forssells torp eller intaga. Vem var Forsell? Jo, en bokhållare vid Jonas Alströmers manufakturverk. Hans förnamn var Carl och han var son till prosten och riksdagsmannen Lars Forsselius, som i sitt äktenskap med Christina Vallerius hade inte mindre än 15 barn. Nio av dem var söner och alla nio ändrade efternamnet till Forsell. De yngsta sönerna Carl och Peter blev båda rådmän i Alignsås.

Forsells torp var inte stort. Det gränsade i öster till Stockslycke bys ägor. Själva byn låg där vi i dag har Hemvägen-Lärkvägen och markerna sträckte sig sig fram till järnvägen i norr, i öster till Gerdsken och i väster till Hantverksgatan. På sina åtta tunnland odlade Carl Forsell bondtobak eller Nicotiana rustica några år under 1740-talet. Tobaksodlingen övertogs av Jonas Alströmer efter några år. Han var i behov av avkastningen från den för att kunna finansera sin fabriksskola i staden.

Att odla tobak uppfattades nästan som en samhällelig plikt under 1700-talet. Den svenska kungen Fredrik I hade redan 1724 bestämt att varje svensk stad skulle avsätta jord till tobaksodling. Det var för övrigt samma år som Jonas Almströmer startade sitt manufakturverk. Den inhemska odlingen måste på alla sätt gynnas, menade man, för att begränsa importen av virginatobak. Att stödja inhemsk industri, att öka exporten och minska importen var något av dagens lösen för 1700-talets merkantilister.

Nästa ägare till Forsells torp med åbyggnader var gästgivaren Anders Lewander från Leaby i Falköpingstrakten och då är vi framme vid sekelskiftet 1800. Efter honom står garvaren David Nyman som ny ägare och strax därefter kopparslagaren Petter Olsson och något senare garvaren Sven Natttsén, som ger gården namnet Mariedal efter sin hustru Maria. Köpebrevet är daterat den 29 april 1841.

Sven Nattséns bostadshus och alla uthus låg samlade på den plats där vi idag har kvarteret Prästkragen vid Vårlöksvägen. Han lät bygga ett hus till sina gesäller, en rundbyggnad innehållande två rum. Det kallades allmänt för Trissan och låg nära våra dagars Afzeliiväg.

Sven Nattsén var rådman och tillhörde stadens äldste år 1837. De var tolv till antalet och representerade borgerskapet. Han var socialt verksam på det sättet att han tillsammans med majoren Grönbom och handelsmannen Sven Ahlrot bildade fattigvårdens tredje distrikt. När de fattiga i staden drabbades under nödåret 1831 var Sven Nattsén en av männen bakom stadens soppkök, som försåg de nödlidande med mat för dagen.

Under några år ägdes sedan Mariedal av karduansmakaren F N Alard och därefter av strumpvävaren och hökaren (matvaruhandlaren) Johan Hulthén, som i sin tur sålde gården till rådmannen Carl Alfred Norinder år 1864 och därmed går Mariedal in i sin storhetstid.

Carl Alfred Norinder var en välkänd alingsåsbo, spannmålshandlare med verksamhet och bostad på Kungsgatan 19. Han valdes till drätselkammarnes ordförande 1869 - 1872 och till rådman 1875. Mariedals marker utökades nu med flera tunnland och ett nytt bostadshus, ritat av ingenjör J Hellström byggdes på platsen för det rivna Trissan och dessutom tillkommer en stor trädgård. Ingenjören var för övrigt den som fick stadens uppdrag att arrangera illuminationerna vid stationen när Västra stambanan invigdes den 9 november 1862.

På 1870-talet byggde Norinder om och till sitt hus efter ritningar av den välkände göteborgsarkitekten Adrian Pettersson, samme man som ritade Nolhaga slott, Vikaryds slott, Gustav Adolfskolan och en rad kyrkor och bostadshus på västkusten och i Göteborg. Den nya mangårdsbyggnaden blev ett magnifikt hus med en lika magnifik glasveranda i den tidens "snickarglädjestil". Här samlades familjen sina vänner och njöt av sommarkvällarna och den fina utsikten över landskapet. Till vänster kunde de se Charlottenberg och till höger Christinae kyrktorn i fjärran. Stillheten bröts kanske av ljudet från ett hästfordon eller samspråkande stadsbor på Göteborgsvägen nära Bratteberget.

När det nya och ombyggda huset stod färdigt anlade Norinder en trädgård på mer än tre tunnland. Där satte han mer än 200 fruktträd och 400 bärbuskar, drivbänkar anförskaffades liksom ett stort växthus. Mariedal framstod nu, som krönikör F W Nyman skriver, som ett sannskyldigt landeri liknande dem i Göteborg.

Efter Carl Alfred Norinders död 1893 köpte krögaren Petter Sandberg Mariedal av sterbhuset. Petter Sandberg drev hotellrörelse i Alingsås åren 1885 till 1895. Han var för övrigt en av de 25 ledamöter, som 1895 för första gången i historien valdes till den första stadfullmäktigeförsamlingen. Han tog dessutom iniativet till bildandet av Alingsås telefonaktiebolag år 1884. Två år efter att han övertagit Mariedal avlider han och så såldes gården på nytt, nu till S Olsson och senare till apotekaren Casimir Kihlström, båda från Göteborg.

Stadens styrelsemän intresserar sig nu för för Mariedals egendom. När stadsfullmäktige sammanträder i december 1927 finns ett förslag om förvärv av egendomen Mariedal. Det är fem välkända män i stadens liv som föreslår köpet nämligen borgmästaren Elis Zimdahl, handlaren Alfred Hedén, kronofodgen Carl Almgren, rektorn G A Bohlin och handlaren August Carlsson. Stadsfullmäktige är eniga i sitt beslut och sin uppfattning om förmånligheten för staden att äga Mariedals marker. För en kostnad av 75 000.- blir staden ny ägare till egendomen. Det är inte omöjligt att stadens fäder hade planer på att utnyttja Mariedal för bostadsbyggande. Det skulle dock dröja trettio år innan sådan planer blev verklighet. Men man kanske ändå kan säga att Mariedal föds som stadsdel i och med detta förvärv.

Under några år på 1930-40-talen fungerar Mariedal som vilohem och pensionat. Huset innehöll ju på bottenvåningen sex rum, kök, hall och stor matsal med en nästan lika stor verande och den övre våningen hade också flera rum.

I december 1944 köper Kabom huset med trädgård för att där förlägga baltiska flyktningar som arbetade i fabriken. Tio år senare eller 1 november 1955 står Werner Johansson som ny ägare.

Men några år tidigare eller 1949 beslutar staden att exploatera Mariedal för bostadsbyggande. Man anslår 128 000 kronor för ändamålet och får 33 000 kvm tomtmark för bostäder. Byggandet kommer raskt igång och under första åren på 1950-talet uppförs radhusen först utmed Afzeliivägen och senare Mariedalsvägen och Vårlöksvägen liksom ett antal villor i angränsande kvarter.

Mariedal är en stadsdel med sin alldeles bestämda historia allt ifrån Jonas Alströmers dagar till vår egen tid.

Per Henrik Rosenström

Alingsås Tidning 19980504