Våra kunskaper om medeltida liv i våra bygder är närmast fragmentariska. De skriftliga dokumenten är få och några lämningar, som kan belysa det vardagliga livet under medeltiden, finns ej. Medeltidens stora byggnadsverk, dess borgar, stadsmurar och katedraler finns överhuvudtaget inte i våra trakter och är sällsynta även i andra delar av landet.
Bälinge
Inom våra bygder finns medeltida kyrkor och lämningar efter medeltida kyrkor samt spår efter borganläggning, Om man ser till den del av Alingsås kommun som ligger i den östra delen utmed väg E.3 ( E 20) mot Skara och Stockholm så finns dels Bälinge kyrka, dels Stynaborg. Man brukar säga att Västergötland är ett romanskt landskap i den meningen att här finns en kyrklig konst och arkitektur med en starkt utpräglad egenart. Den romanska stilen var förhärskande hela medeltiden ut och inte ens under ombyggnadsskedena på 1200 – 1300 talen märks någon gotisk anstrykning i landsbygdens arkitektur.
Bälinge lilla medeltidskyrka byggdes någon gång under 1200-talet och är en av de äldsta i stiftet. Den har byggts om under 1600-talets slut och bär en närmast karolinsk dräkt invändigt. Men det finns inventarier i den vitputsade stenkyrkan som skvallrar om en tidig tillkomsttid. Den gamla dopfunten, ornerad med så kallade repstavar, är från tiden omkring år 1200 och dessutom har ett par träskulpturer, en stående diakon från 1200-talet och ett krusifix från 1400-talet bevarats. Sakristian och vapenhuset byggdes 1699 och den intressanta altartavlan bär årtalet 1691. Även altarskranket har sitt givna intresse med en lång inskuren inskrift med årtalet 1684. Till läktarskrankets målningar finns en tradition knuten att dessa skulle vara målade av den kände kyrkomålaren Per Hörberg, som var verksam framför allt i sitt hemlandskap Småland. Men Pär Hörberg har icke målat gamla testamentets profeter i Bälinge kyrka.
Stynaborg
Inte så avlägset från Bälinge ligger, något närmare Alingsås, resterna av en medeltida borganläggning, som kallas Stynaborg. Om denna medeltida anläggning som tidigare hette Kungsholmen, är föga känt. Den byggdes sannolikt under 1200-talets slut och förstördes under Engelbrekts befrielsekrig 1434 då mer än tjugo borgar och slott i olika delar av landet intogs eller förstördes. Västergötland var under 1300-talet väl befäst och hade fler borgar än något annat landskap i Sverige. Under unionstiden omtalas inte mindre än 12 borgar i Västergötland.
Stynaborgs läge vittnar om att den anlagts som skydd för huvudvägen från kusten till Skara. Den tillhörde säkerligen den grupp av stormansgårdar som under 1300-talet anlades på väl skyddade platser och uppfördes enligt den tidens mönster för att befästa gårdsanläggningar. Men den har säkert varit mer anspråkslös än Axevall. Stynaborg hade i likhet med andra stormansgårdar en förborg med ekonomihus och innanför denna förborg fanns en vallgrav och därbortom själva borgområdet med branta sluttningar ner mot vattnet. På borgområdet har legat centralt ett hus av sten och tegel medan de andra byggnaderna troligen har varit av trä. Hur många de varit och hur de sett ut vet vi inte. Det finns ett skriftligt dokument från 1412, som är den enda kända handling som utgivits om Stynaborg. Det är ett kvitto på böter som utfärdats av hövitsmannen Hans Vallraffn på Stynaborg och häradshövdingen Kristman i Kullings härad och Rödene. Stynaborg har undersökts 1933 och 1955. Undersökningen har gett en del fynd som medeltida tegel, medeltida pilspets. bronsbeslag och en järnskålla samt spikar av järn och mycket träkol. Ett plant stengolv cirka fem kvm. Och tegel fann man också i de schackt som grävdes upp vid undersökningen.
Hemsjö
I den södra delen av kommunen kan man bese lämningarna efter Hemsjö gamla kyrka. Den finner man vid gamla vägen från Hästeryd till Hemsjö. Man tar av från väg E 3 och följer grusvägen fram till kyrkan. Om medeltidens Hemsjö vet vi inte mer än om Bälinge och Stynaborg. Några knapphändiga uppgifter i medeltida handlingar så gott som allt. Men kyrkan fanns under medeltiden. Balnd alla de 24 kyrkor, som fanns i Kullings härad under 1200-talet var Hemsjö en. Det är inte otroligt att den allra första kyrkan vid den lilla Bysjön kan ha varit en stavkyrka av timmer. Det tycks också vara så att denna första kyrka efterträddes av ytterligare en av trä någon gång under 1400-talet. I dag finns på den gamla kyrkplatsen en minnessten, rest 1925, som berättar om den gamla kyrkan och kyrkplatsen. Från den medeltida kyrkan finns ännu i behåll flera inventarier, som har sitt givna intresse. Två träskulpturer, en Sankt Olofbild, som kan dateras från 1200-talets slut och en madonna också den från 1200-talet. Dessa finns nu att beskåda i den nya kyrkan, som ligger längre söderut vid Bräckan. Förutom dessa båda skulpturer har kyrkan en kalk av medeltida ursprung och storklockan, Karin kallad, är också den troligen från sen medeltid.
Någon profan byggnad från medeltiden finns inte i kommunen men det gamla säteriet i Hjälmared står upptaget som torp i jordeböckerna i slutet av 1400-talet. Namnet kan härledas av mansnamnet Hjälme och ryd, som betyder röjd mark. Det fanns alltså en viss Hjälme, som först tagit marken i besittning, röjt och odlat dem. När det ursprungliga torpet förvandlades till en större gård vet vi ej.
Landskapet kring Hjälmared och sjön Färgen är värt ett besök för det susar vildmark om namnn på uddar, öar och vikar och de minna om svedjemark och vallgång för att nu citera en gammal resenär, som färdades i markerna kring Stora Färgen.
Per Henrik Rosenström
Utdrag från artikel i Alingsås Tidning 19840629
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar