söndag 8 november 2009

Här bodde de första invånarna i vår trakt!


FORNTIDEN

Kulturhistoriska vandringar är lätta att göra i våra bygder. Det är relativt lätt att finna de flesta fornminnen och det finns också vägvisare och textade beskrivningar till de större märkligare lämningarna. Här nedan följer korta beskrivningar av några av de intressanta och märkliga lokaler eller platser som finns inom kommunen. Vi börjar med de allra äldsta.


Alingsåsbygden är gammal kulturbygd med minnen från de första invandrarna som slog sig ner på öarna i Mjörn, i vikarna och på de solbelysta stränderna utmed Mjörns norra sida. Det rör sig här om tider som ligger 5000 år före vår tideräknings början. När våra förfäder tog våra marker i besittning följde de vattenvägarna från kusten in i landet. Lättframkomliga som vattenlederna och sjösystemen var, bidrog de till en viss genomströmning av människor på jakt efter fiskevatten, goda beten och bosättningar. Vår kunskap om dessa första invandrare är ringa även om vi kan avläsa deras verksamheter i landskapet. Det var ju inte alla som drog vidare upp i landskapet utan många stannade i våra bygder, fann dem passande och brukbara med god tillgång på fisk och djur. De slog sig så småningom samman i byar och utvecklade den sociala gemenskapen, skaffade husdjur och brukade jorden.

Hemsjö

I södra delen av Alingsås kommun ligger frånsett platserna på Mjörns stränder, huvuddelen av fornlämningarna på åsarnas krön och höjder i Hemsjölandskapet. Två mindre områden är särskilt rika på fornlämningar och det är området kring Hemsjö kyrka och Ingareds åsar. Kring Hemsjö kyrka finns tre gravfält, två hällkistor, en hög och en stensättning. På Ingareds åsar finns sju bronsåldershögar och tre andra stensättningar. Hur gamla kan dessa fornlämningar vara ? Gravarna kring Hemsjö kyrka är från den tid vi kallar järnåldern ( cirka 500 år före Kristus – 1000 år efter Kristus) medan högarna på Ingareds åsar är från vår bronsålder (cirka 1500 år före Kristus – 500 år före Kristus ) Två stensättningar på Ingareds åsar har undersökts och gett så rika fynd att man kunnat datera dem till tiden omkring Kristi födelse. Bronsåldernshögarna ligger mäktiga på åsens krön och är utan tvekan det finaste gravfältet i kommunen från den tiden då den nya metallen brons gjorde sitt intåg i Norden. Brons är ju en blandning av koppar och tenn och användes både till redkap och till vapen.

Erska

Men också i den norra kommundelen finns ett ståtligt och imponerande gravfält nära Erska kyrka inte så långt från Sollebrunns samhälle. Det är ett järnåldersgravfält med inte mindre än 80 högar, 42 stensättningar och 3 treuddar från en tid vi kallar yngre järnålder ( ca 400-800 år efter Kristus) . Järnåldern är ju den sista av de tre stora förhistoriska perioderna då järnet blev känt som en god råvsara för tillverkning av vapen och redskap. Övergången mellan bronsåldern och järnåldern var dubbelt dramatisk. Det varma och sköna klimat som rådde under bronsåldern, förbyttes mot ett svalare och fuktigare under järnåldern, dvs. ett klimat som vi har ännu idag. Övergången mellan de båda perioderna innebar en stark brytning mellan gammalt och nytt. Man kan säga att järnåldern markerade inledningen till en helt ny tid och ett nytt samhälle.

Jättegrytor

Vid Åsjön som utgör en smal förbindelse mellan sjöarna Mjörn och Anten finns en geologisk märklighet av kolossalformat. Det är fråga om ett tjugotal jättegrytor i Åsjöberget på den södra sidan av den lilla Åsjön. Den största av dessa jättegrytormäter uppemot 20 meter i tvärmått och det är rum av nästan sakral skönhet. Det är lätt att hitta dem. En vägvisare pekar från stora vägen strax hitom Brobacka in mot den gångstig som leder till jättegrytorna. Hur har de blidats och hur gamla kan de vara? kanske man frågar sig. Jättegrytorna är ursvarvningar i berggrunden och de tillkom i slutet av istiden. Ingen mänsklig hand har åstadkommit dem utan de har bildats av roterande stenar, s.k. löpare, som satts i rotation av vattenvirvlar från inlandsisens smältvattenflöden, och det skedde för tio-elva tusen år sedan, när den mäktiga isen drog sig tillbaka norrut och ishavsfloden svallade fram genom klyftan vid Åsjöberget på en nivå, som låg högt ovanför våra dagars Åsjö. Då formades dessa märkligheter som i folkmun fått namnet jättegrytor.

Nolby

Även i den centrala delen av kommunen finns ett vackert beläget gravfält på Nolbyåsen. Det är resterna av ett bygravfält, som hörde till den bebyggelse som låg på sluttningen ner mot Säveån. Till byns gravfält förde man sina döda för den sista vilan och i graven lade man ner föremål man trodde den avlidna kunde ha nytta av i ”landet bortom”. Gravhögarna är från järnåldern och den pampigaste är av dem kallas Rolfs hög och ligger på åsens östra del väl synlig från vägen. Högen gömmer enligt sägnen kvarlevorna efter sagokungen Rolf Götriksson. Sagan berättar om Rolf Götriksson att han var en väldig viking, som gjorde sitt namn fruktat i många länder. Alla fornlämningar som här berättats om är skyddade genom fornminneslagen av år 1942, vilket innebär att ingen utan tillstånd får undersöka eller ta bort en hög, stensättning eller liknande.


Per Henrik Rosenström


Alingsås Tidning 19840621

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar