Nolhaga vid Linnés besök - potatisodling och pipbruk

Nolhaga ett västgötskt Haga.

När Carl von Linné kom till Alingsås 1746 var Jonas Alströmer herre till Nolhaga. När han köpte det 1720 var det ett kronohemman på mindre än tio tunnland. När Linné kom dit fick han bland annat se pipbruket, potatisodling och tobaksplantage – och den vittbereste mannen blev mäkta imponerad

Linnés västgötaresa 1746 gjordes på rikets ständers uppdrag och avsikten med den och de andra berömda resorna han gjorde i landet var att undersöka allehanda nyttigheter, om det möjligen fanns medicinalväxter som ingen tidigare observerat eller om det fanns användbara mineral värda att brytas, kort sagt naturiakttagelser med praktisk syftning. Resans idé och uppläggning var typisk för Linnés tid – man var ivrig att stödja och uppmuntra allt som kunde gagna nyttan. Men Linné återgav också ofta folklivsbilder med vaken blick och livlig uppmärksamhet.

Hans västgötaresa gick över Örebro och Mariestad till Kinnekulle och Läckö. Därifrån fortsattes färden till Skara och över ”Wästgöta fjällar” till Alingsås, som han nådde den 6 juli. Dagen därpå besåg han manufakturverkets verkstäder som gjorde ett starkt intryck på honom och han talar entusiastiskt om Jonas Alströmer och hans arbete och avslutar sin berättelse med orden resande ynglingar som tänkte besöka utrikes orter, borde först bese Alingsås och Falu gruva, att de inte må söka utomlands det de äga hemma.

När Jonas Alströmer köpte Nolhaga på 1720-talet var det ett kronohemman på mindre än tio tunnland jord och mer av sanka ängar och kärr. Från staden nådde man Nolhaga med färja över Säveån. Färjan bar 10-12 personer, berättar Linné, och den som ville ta sig över behövde ingen färjkarl ty hon drogs utan möda, äntligen emedan man kunde lätt draga henne till sig då hon stod vid andra landet.

Här ute på Nolhaga odlades potatis för första gången i Sverige och året var 1724. Linné berättar att potatisen var planterad av arbetsfolket vid pipbruket på själva berget vid klipporna dit mylla var förd och lagd. Visserligen fanns potatisen redan 1658 i Uppsala botaniska trädgård hos Olof Rudbeck men användes ej som nyttoväxt utan räknades mer som en exotisk blomma.

Potatisen – Solanum tuberosum hade Jonas Alströmer hemfört från sina resor ute i Europa men också de holländska och franska arbetare han anställde vid manufakturverket hade potatisen med sig och odlade den bl a ute på Nolhaga och lärde alingsåsarna att använda den i kosthållet. Potatis kallades tidigt för nolor – ett namn som anses härstamma från Jonas Alströmers egendom Nolhaga. Men endast långsamt vann potatisodlingen någon spridning, bönderna betraktade den som ett slags nödbröd, karakteristiskt är följande formulering från 1764 om det nya växtslaget i brist av säd ha bönderna njutit dessa jordpäron till livsuppehälle.

En helt annan utvecklingslinje än den man tänkt sig banade väg för det nya växtslaget, nämligen brännvinsbränningen. Gustav 111:s aktion mot husbehovsbränningen begränsade möjligheterna men efter år 1800 stimulerades potatisodlingen av hävda restriktioner. Odiskutabelt är att införandet av potatisodlingen kan räknas som Jonas Alströmers varaktigaste förtjänst och att Nolhaga i Alingsås är den plats i Sverige där man först började odla potatis som nyttoväxt.

Olof Rudbeck – den store mångfrestaren – var även den förste här i landet som 1655 i Uppsala Botaniska trädgård planterade några tobaksplantor men det skulle bli Jonas Alströmer som utvidgade tobaksodlingen till industriell betydelse. I Plantaget fanns både vad Linné kallar tobakshagarna och torkhusen. Året innan Linnés besök i Alingsås hade man spunnit tobak för ett tillverkningsvärde av 40.000 daler silvermynt. Det fanns dock tobaksfabriker på andra håll i Sverige – särskilt sedan tobakshandeln blev fri 1685 – framför allt i Skåne.

För att tillgodose efterfrågan på tobakspipor anlade Jonas Alströmer på Nolhaga ett pipbruk redan 1746. Året därefter förbjöds all import av pipor för att skydda den inhemska tillverkningen. Pipbruket kom att ligga söder om Nolhaga berg där idag stadens trädgård finns. Vid pipbruket var ett sjuttiotal arbetare sysselsatta med att forma och bränna den vita fina holländska pipleran. I väntan på bränningen förvarades piporna i stora källare för att skydda dem mot torka och frost och sedan brändes de i 24—26 timmar i höga halvcylindriska ugnar där man enligt Linné kunde bränna 15—16 tunnor samtidigt. Varje tunna innehöll 10—20 gross pipor eller omkring 1.500—2.000 st.

Om Linnés uppgift är riktig och det får man förmoda att den är skulle en bränning med 15—18 tunnor ha innehållit omkring 22.000—40. 000 pipor vilket låter mycket men lerpipans brukningstid var mycket kort beroende på dess bräcklighet och omsättningen därför mycket stor. De pipor som tillverkades på Nolhaga stämplades på den s.k. hälens sida eller på själva piphuvudet. En av stämplarna innehöll tre kronor, namnet Alingsås och pipmakarens initialer. Det första året tillverkades pipor till ett värde av 55.000 daler silvermynt. Linné berättar också att i Alingsåsbygden hade man den seden att vid begravningar lades tobakspipor fram till gästerna för användning.

När Jonas Alströmer köpte Nolhaga var det en liten gård men fler gårdar och hemmansdelar köptes in av honom så att Nolhaga så småningom kom att tillföras Rödene, Nolby, Bolltorp, Skår, Skaveryd och Sörhaga. Vi vet däremot inte så mycket om själva manbyggnadens utseende. Den finns avtecknad i U. Thersners samlingsverk från 1800—talet och visar en tvåvånings träbyggnad av tämligen alldagligt utseende. Den finns också medtagen på de båda kartor över Alingsås som tillkom 1726 och 1761 ritade av Wilhelm Kruse och Jonas Forsell men där har Nolhagas gårdsbyggnad sannolikt fått ett alltför fantasifullt utseende, Den långa allén från staden genom parken ner till Mjörn anlades av Jonas Alströmer någon gång före Linnés besök, tidigare fanns på den då vattendränkta marken endast en gångstig, som förvandlades till en vacker väg kantad av lövträd.

Tobak, potatis och pipor är en del av Nolhagas historia. Det gamla pipbruket är för länge sedan nedlagt och byggnaderna rivna, tobakshusen i Plantaget och tobaksodlingarna på Nolhaga och i Plantaget finns ej mer och potatisen odlas inte längre på Nolhaga berg.

Per Henrik Rosenström

Alingsås Tidning 19721120