Om man hade ärende till handelsboden och klev in i affären så möttes man av en stark doft av tobak, sill, kaffe, kryddor, gammal ost och fotogen. På golvet stod öppnade säckar med havregryn, ärtor, kaffe och ris och i taket hände forogenlampor, stövlar av läder och tofflor av trä. Efter avslutad affär brukade det bjudas på ett glas vin. I varje fall berättas om Alfred Hedén, som drev affär i hörnet av Kungsgatan och Stora Torget, att han gärna bjöd på ett glas vin eller en cigarr efter avslutade affärer mellan sig och någon bonde, som levererat varor.
Bodbiträdet uppträdde i kavaj, skjorta med vit löskrage och med skärmmössa på huvudet. Han vägde med säker och van hand upp de varor som såldes och snabbt och skickligt snurrade han karamellstruten. På hyllorna bakom honom stod den tidens alla härligheter, i taket hängde granna fotogenlampor och på en särskild hylla tronade skålar och fat av gnistrande kristall.
Kungsgatan
Kungsgatan har inte alltid varit den förnämsta gatan. I en tid av rojlism var det naturligt att den stora gatan i stadskärnan gavs namnet Kungsgatan och lika naturligt var att köpenskaperna koncentrerades till just denna gata. Handelsbodarna, som just började blomstra under 1800-talets slut, kom till största delen ligga utmed Kungsgatan och dess tvärgator.
Kungsgatan var sannolikt den första stensatta gatan. Ännu så sent som 1822 var inte torget stensatt överallt och de är först på 1830-talet gatorna i centrala delarna börjar stensätts. Kullerstenarna var inte så bekväma att promenera på, men å andra sidan kunde man röra sig ganska fritt över hela gatans bredd utan risk för att möta någon trafik och därmed ta sig fram på bästa sättet.
Slamret av vagnarnas järnskodda hjul mot kullerstenarna, när lantborna körde in till staden tidiga morgnar med varor till torget eller handelsbodarna, gjorde kanske de boende utmed Kungsgatan drömde tilbaka till en tid då kärrorna tyst daog fram i gatans sand och grus. Nymodigheter som gatsten uppskattades inte av alla i staden!
Kungsgatan har varit en i allra högsta grad levande gata, Verksamheter har skiftat, personer har kommit och gått, märkliga händelser har avlöst varandra och nymodigheter förändrat gatan och dess verksamheter.
Mollskinnsbyxor
I hörnet av Kungsgatan och Torggatan hade manufakturhandlaren T Hellström sin butik. Här såldes bl a mollskinnsbyxor, som Rika Svärd sydde. Fredrika Svärd bodde på Solgatan och kallades kort och gott Rika. Hon erhöll 25 öre för varje par byxor hon sydde och man kan tycka att det inte var särskilt generöst betalt. Man kan förmoda att symaskinen i Rikas hem på Solgatan ständigt snurrade för att hålla leverenserna igågn och hålla familjen med imkomster. Man kanske kan påstå att Fredrika Svärd var vår första konfektionsindustri - en föregångare till Kabom.
Horn-Kalle
På andra sidan Kungsgatan snett emot Hellströms butik låg Nattsénska garveriet, där gesäller och mästare drev det tunga och besvärliga hantverket med hudberedning och sullädertillverkning. Hos Nattsén fanns en gesäll, som kallades Horn-Kalle, därför att han hade hornlikande bulor i pannan. För att slippa detta förhatliga öknamn bestämde sig gesällen för att operera bort dem. Men världen och människan är grym - ett nytt öknamn, Hornlöse Karlsson, fick han bära.
Guldbröllopsfest
I hörnet av Färgaregatan och Kungsgatan låg postmästare Sommars hus. Postmästaren upplät en del av sitt hus till staden för den där skulle ha rådhusrättens lokaler. Under 1792 till 1828 höll stadens rådhusrätt till i Sommars hus. Det berättas om en furstlig fest, som Johan Alströmer höll för postmästaren och hans fru, när de firade guldbröllop den 26 december 1780. Paret hämtades kl 9 om aftonen till Alströmers hus där stadens förnämsta och andra utifrån kommande gäster samlats till ett antal av 90 personer. Det höls högtidstal och därefter avåts en festmåltid och brudparet, 80 och 75 år gamla, inledde den den efterföljande balen, som pågick till natten. Efter natten spisades det igen och samvaron fortsatte till kl 4 om morgonen, då det ålderstigna paret reste hem till sitt. Postmästare Sommar avled - inte av denna fest - vid 90 års ålder 1790.
På motsatta sidan av gatan, där vi idag har Robert Nilssons slöjdaffär, låg för mycket länge sedan ett trähus i två våningar, som ägdes och beboddes av Tore Carlsson och Annika Gisledotter, föräldrar till Jonas Alströmer, som föddes i detta hus 1685. Här levede Jonas tills han som 17-åring efter faderns död gav sig ut i världen. I den svåra brand, som övergick stadens centrala delar 1749 förstördes Jonas Alströmers barndomshem.
Nygrens gård är en gammal gästgivaregård. Det berättas om Linné, att han övernattade här under sitt besök i Alingsås sommaren 1746, då han befann sig på resa i Västergötland.
Bälinge Torg
Bälinge torg kallas än idag, som nämnts, platsen i hörnet av Nygatan och Kungsgatan. Här hade "Kalle på trappa" sin affär. Han brukade stå på trappan med tummarna innanför västen och språka med förbipasserande. Alingsåsborna gav honom namnet "Kalle på trappa" för hans vana, eller ovana, att från sin trapp till affären ständigt stå och prata med kunder och andra som bara passerade hans bod.
Gubben Ek
Vid Kungsgatans slut, nära Järtas park, låg Ekens krog, där gubben Ek hade sitt gästgiveri. Det var brukligt att man tog sig en marknadssup innan köpslåendet på kreatursmarknaden började och många är väl de affären, som både börjat och avslutats hos gubben Ek. Han hade en servering för "bättre folk" i en lokal mot Kungsgatan och för "sämre folk" i en lokal mot Östra Ringgatan. Han höll inte bara krog utan hyrde också ut hästar. Hans stalldräng, som inte lär varit något ljushuvud, tog sig före att en gång sadla en häst och sadeln kom felvänd. Gubben Ek blev naturligtvis arg och ryttaren inte mindre, men drängen försvarade sig med att "inte visste ja åt vilket håll herrn skulle rida".
Per Henrik Rosenström
Alingsås Tidning 801010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar