Forsells torp
Mariedal hette förr Forsells torp. Vem var Forsell? Jonas Alströmer hade en bohållare i sin tjänst som under några år på 1750-talet hade tobaksplantage intill Stockslycke bys ägor. Det är sannolikt att han fått ge namn åt den intaga, som länge skulle kallas Forsells intaga strax väster om nuvarande Mariedal. Man måste komma ihåg, att Stockslycke by med inägor låg väster om sjön Gärdsken. Vi vet dessutom, att gästgivaren Anders Lewander i Leaby ägde Forsells torp med åbyggnader i början av 1800-talet och att garvaren Sven Nattsén köpte mark och hus den 29 april 1841. Det är också under Nattséns tid som namnet Mariedal förekommer första gången och det är hans hustru Maria som gett gården det nya namnet. Under ett par år ägde karduansmakaren F N Alard gården, men sålde den till Johan Hulthén, som i sin tur sålde den till till handlaren och rådmannen C A Norinder i maj 1864. Mariedal var inte någon stor gård. Det ursprungliga Forsells torp bestod av 8 tunnland åker och äng, men under Norinders tid utökades gården genom nya markköp så att åker- och ängsarealen på 1870-talet omfattade 25 tunnland.
Rådman Norinder lät ingenjör J Hellström rita och bygga den nya manbyggnaden 1864 på nästan samma plats som den gamla "trissan", en rundbyggnad med två rum, där garvare Sven Nattséns arbetsfolk huserat. På 1870-talet ändrades och tillbyggdes huset efter ritningar av arktiekten Adrian Pettersson i Göteborg, samma man som ritade Nolhaga slott 1879. Samtidigt som grundstenen lades till manbyggnaden, planerade man också trädgården som i färdigt skick omfattade 3 tunnland med fruktträd, bärbuskar och så småningom också ett växthus som byggdes 1877.
Betet i stadsskogen var också samfällt. Borgarans kor och hästar släpptes innanför den inhängnad, som man också gemensamt underhöll. Idag kallar vi fortfarande området för stadsskogen, det är markerna mellan järnvägen och E 3:an med Bryngenäs som gräns i väster och Kavlås i öster.
Ingen ovanlig syn
För var det inte någon ovanlig syn i Alingsås med kor och hästar på stans gator som sommartid släpptes till sina beten och vattningsställen. Många borgare hade ett litet jordbruk och ladugården låg ofta på stadstomten, där man också hade får, getter och höns. Kvällar och morgnar fördes bostapen från fähusen ut på markerna utanför tullarna. Om man lämnade stan för att bege sig västerut till stadsskogen eller längre bort, färdades man på Göteborgsvägen med träd på ömse sidor som en allé. På vänster sida om vägen på en höjd låg Mariedal, gården som gett namn åt vår stadsdel. Fortsatte man längre bort på samma väg låg Charlottenberg på en höjd på höger sida. Båda bostadshusen finns ännu kvar men något förändrade.
Typisk representant
Manbyggnaden var en typisk representant för 1800-talets snickarglädje med profilsågade bräder, krusidullig farstukvist och veranda med glasfönster. Tack vare de nya ångsågarna kunde man snabbt och billigt förvandla timmerstockarna till bräder, plankor och reglar och maskinhyvlarna gav brädorna en slät yta eller vilken profil man nu önskade, och dekorativa detaljer på dörrar och gavelbrädor uppskattades och beundrades mer än annat. Idag kan vi knappast bygga äkta farstukvistar - de skyddade uteplatser vi mäktar åstadkomma kan aldrig ersätta den säregna stämning som man upplever sittande på verandan eller förstukvisten i väntan på kärkomna gäster eller en tidig morgon när solen letar sig fram genom snickarglädjen.
Välkända, aktade
Rådman Norinder var en välkänd och kommunalt verksam person i stan. Han valdes till ordförande i drätselnämnden 1869 - 1872 och tre år senare med stor majoritet till rådman. Efter hans bortgång 1893 såldes Mariedal till en annan välkänd och aktad alingsåsborgare, Petter Sandberg, som var handlare liksom flera andra i hans släkt. Han övertog hotellrörelsen i Alingsås och drev den i ett tiotal år, men drog sig sedan tillbaka från all affärsverksamhet för att ägna sig åt jordbruk, som låg honom varmt om hjärtat, på sin nyförvärvade gård. Hans tid som jordbrkare kom att bli kort, blott ett par år efter inköpet gick han bort. Även Petter Sandberg var kommunalt verksam och invaldes som ledamot av den första stadsfullmäktigeförsamlingen 1895. I januari 1897 såldes Mariedal av sterbhuset till en göteborgare S Olsson, som i sin tur sålde till apotekare Casimir Kihlström
Herrgårdsmässig
Väster om Mariedal på andra sidan Göteborgsvägen låg Charlottenberg. Gården finns än idag, men husets gamla fina exteriör har på ett olyckligt sätt förändrats genom de nya fönster som satts in och genom den stora skorstenen intill östra gaveln. Charlottenberg tillhörde de byggnader tillkomna vid 1800-talet som fick en lite herrgårdsmässig prägel. Den yttrar sig i husets lätthet och elegens och understryks av den lilla frontespisen och verandan. Bland husets detaljer märks de mycket vanliga halvrunda förstren på gavlarna och på frontespisen, fönsterfodren med tandsnittsdekor och den profilerade locklisen. Hela byggnaden andas harmoni, balans och klarhet liksom många andra hus i den klassicistiska stilen under 1800-talets första hälft.
Många ägare
Charlottenberg var inte heller någon stor gård. Åker och äng utgjorde 15 tunnland. I början av 1800-talet ägde handlaren och rådmannen Sven Ahlrot gården och efter hans hustru Charlotta har den fått sitt namn. År 1847 köpte handlaren Gustaf Öberg gården. Han hade sin affär i huset Kungsgatan - Färgaregatan (nuv Domus) och det var han som lät uppföra den manbyggnad som vi ser idag. Efter hans död 1866 bytte Charlottenberg ägare många gånger. Nils Sandberg på Kristineholm ägde den en kort tid och sedan fanjunkare O Bäfverfeldt, som sålde gården 1894 till fabrikör j F Andersson i Göteborg, och omkring 1904 övertogs Charlottenberg av sjökapten Bothén.
Magnifikt hus
Inte långt från det som förr kallades stockholmsgrindarna, där Kungsgatan korsade järnvägen och sedan övergick i den stora landsvägen mot Skara och Stockholm låg Kristineholms gård, ägd av Nils Sandberg. Han hade värdshusrörelse i stan sedan 1852, men efter tio år övergick han till handel med spannmål och sprituosa. Samtidigt köpte han ett markområde öster om stan för att ägna sig åt lantbruk och byggde sig ett magnifikt bostadshus av trä i två våningar med en för den tiden mycket typisk glasveranda i två våningar vänd mot stora landsvägen. Gården gav han namnet Kristineholm efter sin hustru Kristina.
Nils Sandberg var en betrodd man i stan och tillhörde drätselnämden under flera år och invaldes i riksdagens första kammare 1877. Hans son Axel - vanligen kallad patron - övertog Krisineholm 1888. Han ansågs vara stans starkaste man, glad och godmodig och en väldig jägare med en flödande fantasi när det gällde jaktbedrifter. På Kristineholm bodde också hans tre systrar, tre snälla och gästfria fröknar.
Tre kvinnor
Det var 1855 som som Nils Sandberg köpte Tomasgården efter handelsmannen P D Kullgren och efter rådmannen J I Grönvall inköpte han Holmen Östergård 1864 vilket gjorde att den samlade jordarealen utgjorde 50 tunnland. Först uppfördes ett bostadshus i en våning 1859, men det togs ned 1880 för att ge plats åt et stort och stilfullt trähus i två våningar ritat av arkitekten Malmsten i Göteborg. Huset finns fortfarande kvar intill E3:an men i ett bedrövligt skick.
De tre alingsåsgårdarna Mariedal, Charlottenberg och Kristineholm har alltså uppkallats efter tre kvinnor med namnen Maria, Charlotte och Kristina.
Per Henrik Rosenström
Alingsås Tidning 19730207
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar