Näcken vid Linnefors kvarn

Några vill påstå att Näcken finns i kvarnfallet vid Linnefors. Några har sett honom i vattenfallet - tja,varför inte. I folktraditionen har näcken skildrats som ett musikaliskt väsen. Han, för det är alltid frågan om en manlig gestalt, visar sig som en spelman med förtollande spel. Han kan också lära människorna konsten att hantera en fiol. Kanske har någon hört näcken eller strömkarlen spela en månljus kväll i Linnefors kvarnfall? Det är kanske värt en promenad för att se strömkarlen i vattenfallet. Är ni på riktigt fantasihumör kanske ni också kan höra "Drullet" läsa sin egen dikt om sin stuga vid kvarnen. Så här lyder den:

Långt bort i skogen vi Linnefors kvarn
där ligger min stuga precis som ett barn,
där lever jag lycklig i sus och i dus
och trivs så gott bland loppor och lus.

"Drullet" var ett stort original, en bohem. Hans namn var August Andersson född i december 1847 - alltså för ganska precis 150 år sedan. Han druknade i juni 1895 Gerskaström. Han var en grann karl med ett praktfullt rött skägg och han var svag för kvinnor. Vad han levde av kunde ingen begripa. Håkan Sandstedt och Tage Johansson har berättat om honom och hans vilda leverne. "Drullet" höll strängt på söndagen som vilodag. Då ville han vara i fred och inte bli störd. En söndag kom några vänligt sinnade damer från staden på besök och hade kaffe med sig. De ömmade för "Drullet" i hans eländiga stuga. Men "Drullet" öppnade inte utan ropade åt dem:
- Jag kan la te minstingen får vara ifre för fruntimmer en sönda". Denne ömsom glade ömsom tvära bohem drog alltid uppmärksamheten till sig, inte minst barnen följde honom i hälarna för att få höra honom sjunga en stump.

Men Linnefors kvarn är inte bara "Drullet". Vattnet från kvarnen kom från Kroksjön och där låg dagsverkstorpet Kroksjökärr. Det hörde till Tokebacka Nedergården och finns omtalat första gången på 1820-talet. Den första torparen hette Petter Ekström och hans hustru Helena Främberg. De hade fyra barn, två söner och två döttrar. Den siste torparen var Axel Simon Johansson och Greta Gottfrida Carlsdotter. Av deras fyra barn var Tage äldst. Det är han som berättat för Håkan Sandstedt om sitt barndomshem vid Kroksjön och det var han i Alingsås hembygdsförenings regi genomförde torpinventeringen med Rolf Lagerström som kompanjon. Detta hände 1976.

Hans far, den siste torparen, skulle göra 20 dagsverken på Tokebacka Nedergården. Det blev mest vår och höst i samband med vårsådd och höstskörd. Han fick bränsle till sin stuga i skogen men måste hålla sig till torra och skadade träd. Då hans dagliga arbete var knutet till Alingsås snickerifabrik strax söder om järnvägen kunde det säkerligen bli knepigt att hinna med alla 30 dagsverken.

Linnefors kvarn fanns redan på 1730-talet men då som vadmalsstamp. Att stampa vadmal eller valka kläder innebar att tyget trampades eller stampades i ett vattendrivet stampverk. Processen byggde på ullens förmåga att filta sig. Kvarnen fanns enligt uppgift 1739 och då uppförd av Alströmers manufakturverk. Som vadmalsstamp levde inte kvarnen länge. Det olyckliga riksdagsbeslutet 1766 innebar för manufakturverkets del att dess stolta dagar var till ända. Statens ekonomiska stöd drogs in och därmed decimerades verksamheten. Det innebar att vadmalstampen vid Linnefors avstannade.

Den som åter drog igång kvarnen var garvaren och rådmannen J Berggren. Han malde ekbark på 1830-talet och något tiotal år framåt för garvanas behov. Den söndermalda barken lades mellan djurhudarna i ett kar och så fylldes karen med vatten. Alingsås hade vid den här tiden och även senare förhållandevis många garvare och alla hade behov av den malda barken.

Sedan barkkvarnen monterades ner någon gång på 1850-talet byggdes en mjölkvarn i dess ställe. Först uppläts den åt häradshövding Waldemar Hessle på Hjälmared, som för övrigt var ägare av Nolhaga 1828, och senare till Nils Sandberg på Kristineholm. Han hade värdshusrörelse i stan sedan 1852 men efter tio år övergick han till att handla med spannmål. Han köpte sig ett markområde öster om stan år 1855 där hn lät bygga ett magnifikt tvåvånings trähus med en elegant träveranda ut mot landsvägen till Skara. Han kallade gården Kristineholm efter sin hustru Kristina. Som spannmålshandlare var har naturligtvis intresserad av kvarnen vid Linnefors.

Kvarnens första mjölnare var Erik Johan Andersson och hans hustru Christina Nilsdotter. Hon födde honom nio barn, fyra söner och fem döttrar. Det första barnet 1851 och det sista 1874. Under 23 år födde hans hustru nio barn. Arma kvinna!

Den siste mjölnaren hette Carl Bengtsson, när han slutade omkring 1900 lades kvarnen ner och träbebyggelsen revs något år senare under första världskriget.

Men Linneforsen fortsatte att leva även om kvarnen slutat mala och byggnaden rivits. När Alingsås stad funderade på att anlägga en vattenledning för att förse alingsåsborna med gott dricksvatten visade sig Stora Kroksjön med sitt klara vatten vara en tänkbar lösning men stadens fäder valde en annan utväg.

Istället blev det Alingsås snickerifabrik, som intresserade sig för Linnefors vattenfall. Fabriken ville bygga en kraftstation vid Linnefors och draga en ledning för kraft och belysning till området strax söder om järnvägsstationen. I mars 1904 fanns ett kostnadsförslag färdigt från tyska AEG på 7835 kronor och i maj påföljande år lämnade Kungl. Maj:t sitt tillstånd till kraftstationen.

Ett litet problem uppstod dock när ledningsstolparna skulle sättas ut. Ägaren till Stockslycke gård, Edward Wemyss, ville inte att ledningen skulle dragas över hans åkerfält utan istället följa bäcken ner till Gärdskens strand och vidare utmed strandkanten fram till Stampgatan.

Om det visade sig vara nödvändigt att några träd behövdes fällas krävde Wemyss två kronor för varje träd. Efter vissa korrigeringar kunde kraftstationen tagas i bruk under hösten 1905. Efter drygt tio års tid slutade snickerifabriken att utnyttja kraften från Linnefors vattenfall.

Som avslutning måste berättas om en rolig annons i Alingsås Weckoblad införd i juni 1876. Uppgiften har jag fått från Håkan Sandstedt.

Alingsåsborna inbjöds att nyttja kvarnfallet som dusch efter doppet i Stora Kroksjön. Det kostade 5 öre per person när mjölnaren fanns på plats och 10 öre när kvarnen var stängd.

Det är kanske i den uppgiften vi har att finna förklaringen till näcken i kvarnfallet. Någon alingsåsbo som badat i Kroksjön, har också duschat i vattenfallet och då tagits som näcken. Men ni kan väl hålla med om att det är bra mycket mer spännande med en riktig strömkarl. Näcken kanske finns - vem vet?

Per Henrik Rosenström

Alingsås Tidning