Ett rikt och glatt nöjesliv. Arrangemangen avlöste varann

Till småstaden Alingsås bild hörde de oförglömliga marknadsdagarna och torgdagarna men också teaterevenemangen, musiksoaréerna, föreningarnas fester och bjudningarna i hemmen. Besöken av resande teatersällskap var omtyckta avbrott i lugnet och enformigheten. Landsorten hemsöktes ibland av de sämre teatersällskapen, som sällan förnyade sig utan höll sig till den gamla, säkra pardstyckena.

Teaterföreställningarna gavs i Brunnshuset, men någon gång i slutet av 1870-talet gjordes stora salongen i hotellet i ordning som teaterlokal. Bänkar, dekorationer och annat som behövdes för teaterlokalen hade man köpt från Karlstads gamla teater.

En lördag i maj 1881 gästades Alingsås av det Rylanderska sällskapet, som i hotellsalongen gav Vestgötarna, bilder ut folklivet med sång i sex tavlor. Publiken uppskattade säkerligen kärleken, dramatiken och förvecklingarna i de olika tavlorna, som hade följande titlar: Sjömannens hemskomst, Frieri i de gröna, Felslagna förhoppningar, Ugglor i mossen, I spökhålan och Lyckans vindkast.

På våren 1880 kom Elfforska sällskapet till Alingsås och gav en serie föreställningar eller representationer, som det hette på den tiden och som enligt publiken var det bästa som getts i Alingsås. Varje föreställning gavs inför en fullsatt teatersalong. Det Elfforska sällskapet var ett i Stockholm och landsorten mycket välkänt och framgångsrikt teatersällskap. På Djurgårsteatern i Stockholm uppträdde det under hösten 1872 och hela sommaren 1874. Teatergruppen leddes av Lars Elffors och hans hustru Terése, vilka tillsammans bildade den 1844. Efter mannens död 1869 var Terése truppens ledare i mer än tjugo år. Hon avled 1905 och hade då tillhört den svenska landsortsteatern längre än någon annan artist. Hon var en skicklig skådespelare och ledare för sitt kringresnade sällskap och kunde erbjuda landsortspubliken en omfattande repertoar.

Bravur - Hamlet

Här är några exempel på pjäser från 1870- och 1880-talet man turnerade med bl a i Alingsås. Av svenska stycken spelades Bröllopet på Ulvåsa, Karl XI och Närkingarna, av gamla komedier Villervallan och Pariserpojken och av modern utländsk dramatik Fregattkaptenen, Onda tungor och Fruarna Montanbreche. I Elfforska sällskapet ingick en i svensk teater mycket välkänd skådespelare vid namn August Lindberg, som spelade Hamlet med stor bravur och till damernas odelade förtjusning. En annan skådespelare Rudolf Forsberg, som nu är glömd, var den förnämsta hjälteframställaren i landsorten och även han tillhörde sällskapet.

Bifallsyttringar

I Alingsås spelade man Bröloppet på Ulvåsa den 10 maj inför en fullsatt salong. Kritikern tyckte att "de spelande i allmänhet utförde sina roller väl och kostymeringen var praktfullt och lysande".

Annandag pingst samma år spelade gruppen för första gången August Blanches historiska skådespel Engelbrekt och hans dalkarlar, som innehöll nio tablåer. Salongen var fullsatt, spelet gick jämt och de spelande hälsades flera gånger med livliga bifallsyttringar, ennligt en notis i Alingsås Weckoblad.

I många svenska småstäder florerade under de sista decennierna av 1800-talet i varje fall ett intensivt föreningsliv med ofta förekommande samkväm och fester. Här i Alingsås fanns såväl fruntimmersföreningen som klubbsällskapet, götiska förbundet och godtemplarlogerna, skarpskyttekåren och jaktklubben, segelsällskapet och skridskosällskapet samt arbetarringen. För dem som var roade av föreningsliv fanns det alltså rika möjligheter till umgänge och sällskapsliv.

Fruntimmersföreningen bildadaes 1851 och arbetade många år ambitiöst för att fattiga barn skulle få en kristerlig vård och uppfostran i hemmen och naturligtvis möjligheter till skolundervisning. Många fattiga barn hindradades i sin skolgång av brist på kläder varför föreningen beslöt att i första hand avhjälpa den katastrofen.

Naturligt att råkas

Klubbsällskapet har sin upprinnelse någon gång på 1820-talet, då källarmästare Wång, en jovialisk och gladlynt karl, allmänt kallad Wången, ställde i ordning ett par klubbrum ovanför serveringslokalen i sitt hus på Drottninggatan, där borgmästaren, rådmännen och andra borgare samlades för för att dricka ett glas, röka sin sjöskumspipa och spela kort. Någon organiserad verksamhet med ordförande och styrelse fanns ej och behövdes ej heller. Man fann det ändå naturligt att råkas och prata om tidens händelser under gemytliga former. Klubbsällskapets första ordförande var Charles Hill, framstående industriman och grundläggare av Alingsås bomullsväfveri 1863.

Skarpskytte

Alingsås frivilliga skarpskyttekår bildades 1861. I begynnelsen bedrev man sådana övningar, som skulle motsvara första årets beväringsexcersis, men när dessa upphörde inskräktes verksamheten till uteslutande skjutövningar. Skarpskyttekåren hade en egen musikkår, omåttligt populär i staden och ofta anlitad vid fester i brunnssalongen och hotellet. I början av 1861 bildades skarpskyttekårer, liknande den i Alingsås på många håll i landet, man ville under fredstid bereda sig för kommande ofred och man hade en paroll Säker hander och säker öga, ingen vet vad villebråd vi får. Skarpskyttekårens stiftare i Alingsås var ingenjör J L Hedström.

Marknadsgycklare

Stadens nöjesplats var Ramgården i hörnet av Plangatan och Nygatan, dit gästande cirkusar och marknadsgycklare flyttade sina tält, djur och karuseller. I samband med vårmarknaden 1881 fanns Mejers prakt- och jättekarusell uppställd på Ramgården. Karusellens nedre plan innehöll större och mindre trähästar att rida på och i det övre planet fanns svanar, lejon och vanliga soffor att sitta på. På väggarna satt stora tavlor och speglar och hela karusellen drogs av hästar. Ramgården var en vårmarknad, ett myller av bönder, borgare, krämare, djur och lediga skolbarn. Gemytet låg i luften, smällande flaggor från karusellen i den vårliga vinden och positivgnissel från gycklarna och mänskligt sorl gjorde Ramgården till en verklig festplats dessa dagar.

Ortens tidning

Ingenting kan väl bättre spegla stadens nöjesliv än ortens egen tidning. När Alingsås 1865 fick sin första tidning, Alingsås Weckoblad, var det en betydelsefull dag i stadens liv. Den utgavs av J D Michelsen och utkom varje helgfri lördag fylld av nyheter, annonser och meddelanden. Där kunde man läsa om teater, baler, musikaliska soaréer, utflykter, fester och möten. I Brunnshuset exempelvis ordnade godtemplarlogen och föreningen Enighet dans och till förmån för skarpskyttekåren spelades teater, man gav Komendianterna i Vimmerby. Vid godtemplarnas möten förekom också kaffe- och téfester med föredrag, deklamation, sång och musik och de var omtyckta och välbesökta evenemang.

Man bara satt

Naturligtvis umgicks man också i hemmen. Hade man inte råd att resa, det var få förunnat, ej heller att ägna sig åt en dyrbar hobby och långa promenader var den sport man utövade så var sällskapslivets bjudningar ett omtyckt nöje. Var man hembjuden på fest var det inte för mycket att man hade roligt, tömde sitt glas och spelade ett parti kort. Damerna pratade om hushållet, slaktarens konkurs, priser, pigor och nästans förehavanden. På finare bjudningar hade man inte ens handarbete med sig, man bara satt - vilket var tillräckligt nöje för många och man kanske träffade personer som man inte råkade var dag.

För dem som var roade av föreningsliv fanns det rika möjligheter till umgänge, teater och musikaliska soaréer gavs flera gånger om året, marknader och fester återkom varje vår och höst i denna lilla stad av trä, där idyllen och det lugna tempot inte stördes av den ökande industriella och merkantila verksamheten.

Per Henrik Rosenström

Alingsås Tidning 19730416