Byggnaderna kring torget i en liten stad som Alingsås kastar sig inte över oss som reklamen och trafiken i en modern storstadskarusell. De skiner i stället mot oss milt och vänligt, sluter sig kring oss som för att skydda oss, tar hand om oss.
Många svenska småstadstorg har under senaste åren fått sina innerväggar brutalt söndersprängda av storvaruhusens och stormarknadernas elefantiasisarkitektur. Stora torget i Alingsås har undgått alla saneringsvågor och framstår i dag som en trivsam handelsplats med en ram av gammal fin träarkitektur.
Fina trähus
Den svenska småstaden innehöll i äldre tid timmerhus i en eller två våningar. Vid torget och de stora gatorna låg de största och förnämsta gårdarna. Alingsås har härvidlag inte varit något undantag. Gårdarna grupperade sig kring Stora och Lilla torget och utefter de båda huvudgatorna Kungsgatan och Drottninggatan. De tryggade sig intill varandra med sina lockpanelade fasader med skilda takfall och smala dropprum mellan varandra, som om de ville säga ifrån att de utgjorde var och en sin fastighet men gärna lånade lä av grannen. Under 1800-talets förtsta hälft började man måla sina hus, vilket gjorde att Alingsås blev en stad i falurött, gult och vitt. Taklister och andra utsmyckningar var vita på de gula husen, vita och svarta på den faluröda och grå på de vita.
Centrum sedan 1619
Stora torget som torgplats är naturligtvis äldre än Lilla torget, som skapades efter Lillåns reglering 1750. Stora torget har varit stadens centrum och hjärta alltsedan tillkomsten 1619.
På Stora torget hölls de traditionella marknaderna och torgdagarna. Till 1866 hade man fyra frimarknader årligen men därefter blott två, en vårmarknad den 19 april och en höstmarknad den 7 oktober. Marknader var inte enbart affärsuppgörelser, den var också stora folknöjen. Skoj och bedrägeri, snatteri och fylleri hörde ofta samman med marknadsdagarna och ibland träffar man i domböckerna på aktade och sansade borgare i staden, som i den alltför upprymda stämningen råkat in i ett slagsmål och fått till svars inför rätten.
Stora förråd
Under självhushållets dagar var det bruk att lägga upp stora förråd. Vid höstmarknaden försåg sig borgarna med potatis per tunna, ibland också med en tunna vinteräpplen. Så var det rotsaker av alla slag och vitkålshuvuden för kålsoppan vintern lång och så nedkalkade man många tjog ägg. Smöret var salt och kraftigt gult och fanns packat i större eller mindre tinor.
Under marknadsdagar och torgdagar brukade några äldre personer sitta på handelsbodarnas trappor och sälja bröd och karameller, berättar F W Nyman i sin dagbok från 1882. Bodarna låg nära torget på Kungsgatan. Vid Petter Sandbergs trappa satt "Nunne-Maja" och vid Emil Lenanders fanns en gammal strumpvävare Lundberg och i torgets södra hörn satt färgeriarbetaren Svenssons hustru. De tjänade 8 skillling på riksdalern.
Brobygge
För att komma till Lilla torget och stadens södra delar passerade man den södra bron. Det var en vanlig träbro med brokar av ek, som så ofta fick repareras och byggas om så borgerskapet tröttnade på det och beslöt att välva en stenbro. Den 29 april 1822 bestämde man sig för att börja bygga bron mellan de båda torgen efter en ritning av ingenjör Bäckeman.
En episod kring denna bro gav upphov till att belysningen på Stora torget klarades av. En strumpvävare hade en mörk afton och i en något upprymd stämning trampat vid sidan av bron, ramlat i ån och druknat. De styrande i sta´n blev djupt chockade av denna incident och föreslog att en eller två lyktor skulle placeras vid bron till fotgängarnas hjälp. Olyckshändelsen med strumpevävaren inträffas den 27 januari.
Lykta
Tre dagar senare sammanträdde sjumanskammaren för att ta ställning till ett förslag för belysningens ordnande uppgjort av smeden Pettersson. Man man beslöt att uppskjuta avgörandet för ytterligare utredning och eftersom den mörkaste tiden redan passerat och det för övrigt var nytändning samma dag som sammanträdet hölls så oroade man sig inte för uppskovet. Vid ett nytt sammanträde föreslog fabrikör Kling att en Reverberlykta skulle placeras i hörnet av torget och Kungsgatan, där i dag Konsthallen ligger. Han var övertygad om att denna enda lykta skulle belysa inte bara torgbron utan också hela torget och Kungsgatan. Reverberlyktan, som blev förstlingen i stadens gatubelysning, kom inte på plats som föreslagits. Men när hösten 1824 var till ända konstaterade sjumanskammaren att det icke lyckats från alla directioner få tillräckligt med ljus för att vägleda sig över broen vilket i synnerhet saknades då man med ryggen vänd mot lyktan skulle passera denna. Reverberlyktans tid blev inte lång. Den togs ner, ersattes med ett par lyktor på själva bron och såldes senare till förlagsställaren Kling. Denna episod ut livet kring Stora torget är en så underbar "skön" att den bör räddas ur glömskan och återges läsarna av denna tidning.
Fina trähus
Stora torgets rum eller inneväggar består av vackra trähus tillkomna under 1700- och 1800-talen. I det nordvästra hörnet ligger rådhuset, sta´ns äldsta trähus, byggt 1769 av Patrik Alströmer som privatbostad. Staden köpte byggnaden eller Storegården som den ursprungligen kallades 1831 för att användas till rådhus och skolbyggnad. Rådhuset utgör i dag en omistlig del av torgrummet och framstår med den rosa färgen som en mycket angenäm 1700-talsbyggnad.
I torgets nordvästra hörn låg förr det äldsta rådhuset, som brann ner den 4 oktober 1749 i den första stora branden som härjade sta´n.
Den norra och östra sidan av torget dominerades av de gamla handelsgårdarna, som var viktiga och betydelsefulla i stadens liv. Det var i handelsmannens gård bönderna tog in vid sina stadsresor. Inne på gården kunde de få plats för häst och vagn och sedan gjorde de sina uppköp av sill, kaffe, socker och fotogen och annat. Det är inte osannolikt att Hedéns gårdar utefter den östra sidan av torget härrör från 1700-talet. Annars andas såväl de som den norra sidans trähus 1800-talets snickarkonst.
I torgrummets mitt tronar Jonas Alströmer i dag något skymd och trängd av parkerade bilar på det kullerstenssatta salutorget. Det är göteborgsskulptören John Börjessons verk, tillkommet 1905. Han har utfört en enastående serie av historiska statyer(Magnus Stenbock i Helsingborg är en av dem) för många svenska städer och de präglas av en god, men kanske inte djuplodande karaktäristik.
Plats för fest
Stora torget är inte bara salutorg. Det är ett rum för stora festligheter. När Alingsås firade sitt 300-årsjubileum den 2 september 1919 började man klockan 6 om morgonen med att skjuta "svensk lösen" med 21 skott från några små kanoner uppställda på torgets övre sida. En timme senare blåstes revelj och efter ytterligare en timme sammanringde kyrkan till minnesgudstjänst. Borgmästare Elis Zimdahl gav i sitt tal på torget en historisk återblick av stadens öden och senare om aftonen drog ett fackeltåg genom sta´ns gator till Stora torget där alla facklor samlades i ett stort bål. Och så följde naturligvis leve för stadene.
Per Henrik Rosenström
Alingsås Tidning 19730328
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar